En dag i mars ...

Tea växer och växer, precis som hennes humör. En stark tjej som mår jätte bra, tänk för snart 3 år sedan så föddes hon med ett hål i hjärtat, missbildad klaff och öppet ductus... det märker man absolut inte av nu...full av sprudlande liv som inte går att stoppa..tänk vad livet kan förändras snabbt, det känns nära men även så långt, långt bort. Ett medelsvårt men ändå operabelt fel, för när man ser andra hjärtisar som har det jobbigt får man nästan skuld känslor ibland. Hon mår ju jätte bra, har inga problem alls.. Hjärtebarnsföreningen har varit en ventil, men nu när man har lagt det bakom sig mer och mer ser man att man känner sig unik när man har ett välmående hjärtebarn, synd att inte fler barns familjer som har barn som mår bra efter operation är med, för barnen är ju ändå unika ....Ibland funderar man om det kommer bli något problem med den dåliga klaffen, även om läkaren sagt att det kommer gå bra..men det enda som kan utvisa det är tiden...