En förälders mardröm är att låta sitt barn opereras

det var ingen rolig dag igår. Hade klockan på ringning 5.30, ammade Tea så mycket det bara gick för hon skulle ju vara fastande från 6.00. Hon var nog proppmätt för hon ammade jättebra. Natten hade varit jobbig då hon vaknat ofta, kanske hade jag fört över min oro till henne för hon var orolig.

Vi åt frukost här hemma, sen så gick vi upp allihopa upp till avd.67 vid 7.40 ungefär.Det började med ett bad för Tea, sen fick hon emblasalvan på flera ställen på händer och ena foten. Det gick hyfsat bra, var ganska lungn, förutom när den andra pojken som skulle opereras fått lungnande och däckade ihop. Det kändes tufft att se honom och veta snart är det Teas tur.

Sen var det dags att vänta, pojken innan var lite sen, gick iväg 8.15. Hon var ganska lugn fram till ungefär 9.30 då hon började bli lite gnällig. Det förstår jag hon ville ju ha mat, men ingen mat blev det för hennes del. Hon fick vänta ytterligare en stund innan de kom med det lugnande, som hon till slut fick kl.10.15. När klockan var 10.30 var det dags att gå till operation. Vi fick hjälp med de stora barnen av Paula, Micke med hjärtisen Elias ~TACK~ när vi skulle lämna henne. Pappa Stefan bar henne dit, när hon lämnades över till operationspersonalen brast mitt hjärta. Det var nog tur att han bar henne, hade det varit jag hade jag nog vänt och sprungit därifrån. Usch det var fruktansvärt tufft att lämna henne för operation. Det kändes nästan som att marken rämnade under mina fötter.

Sen gick vi tillbaka efter en liten stund, Tea fattades, men det är bara att bita ihop när man har 2 barn till som behöver en. Tove, 3, tyckte vi skulle gå och titta på henne uppe på BIVA där vi sagt att hon skulle ligga efter de lagat hennes hjärta. Men vi sa att de inte lagat hjärtat än så vi kunde inte gå dit ännu. Samuel 5, sa att vi glömt Tea när vi gick mot Ronalds...

Sen gick man som i standby läge hela tiden tills läkaren ringde vid 15 tiden, kommer inte ihåg exakt. Men det var innan jag pumpade kl 15.30 iallfall. Sen så gick vi ganska snart upp, fick först tala med läkaren som berättade att allt gått bra, han slapp åtgärda klaffarna som såg bra ut ev kunde litet läckage kvarstå men han trodde det skulle gå bra ändå. Hålet som ev fanns mellan kamrarna fanns inte, det stora hålet mellan förmaken hade lagats med vävnad från hjärtsäcken och ductus var igensytt. Så allt hade gått jättebra, hon hade skött sig jätte bra under operationen. Sen fick vi gå och hälsa på henne efter de kopplat i alla övervaknings enheter. Hon såg ut att sova mycket fridfullt när vi såg henne.

Stefan stannade bara ett kortare tag, jag stannade längre. Jag får fortsätta berätta mer sen, för nu ska jag ta en välbehövlig dusch innan jag går upp till Tea igen.