Nu är det en dryg månad sen

som Tea opererades. Hon mår jättebra, men hon är bortskämd har jag kommit fram till. Under hela tiden innan operationen så bar vi på henne istort sätt hela tiden när hon var ledsen för vi ville inte att hjärtat skulle överansträngas...men nu får vi igen det. Hon vill mest vara i famnen, eller sitta med nära oss. Hon har fått en gåstol som hon kan sitta i, men kan än så länge bara backa och blir tvärilsk när hon fastnar. Att ligga på en filt på golvet har hon inte ofta tålamod till, hon blir fort arg om man inte lyfter upp henne ganska omgående. Första barnet som är så ilsket som vi har, men det är ju också vårat hjärtebarn.

Idag fick jag äntligen bort stygnen som satt där dränet gick in, det var små svarta tesar som jag fick bort. Läkaren fick lämna dem då hon var så vild när de skulle tas bort, fick bort dem med en pincett. Vi har börjat lyfta henne under armarna och hon reagerar inte alls på det, utan är bara nöjd så nu är hon nog återställd på den delen. Nätterna är hon fortfarande orolig, men vaknar inte varje timme utan kanske varannan-var tredje timme ungefär.

Återbesöket vi gjorde när vi varit hemma en vecka visade på ett litet läckage över en klaff, snart är det nog dags för ett till besök. Hoppas att det inte blivit värre och att det ser fortsatt bra ut.